Læste en svensk anmeldelse af den nye Thåström-single, hvor anmelderen mener, Thåström’s store kvalitet er, at han “manar oss till frihet och tröstar oss till att tro på något större, att änglar och helgon, eller musik, människor eller platser man älskat men glömt bort, finns där för oss när ingenting annat ter sig verkligt eller värt att satsa på”. Tankevækkende; at genfinde tidens – og måske sin egen – trængte sjæl gennem selektivt fokus og en proaktiv eskapisme. Så her et skud Ramones…