Sverige, nu blunder din lyse nat

Det der med at ramle ind i en ukendt svensk sang med nogen man aldrig har hørt om før. Og straks tænke, at Kent har sat et klart kvalitetsløftende aftryk på svensk popmusik, både hvad brug af sangord og melodisk udsøgthed angår. Og gå hurtigt videre i tankerækken, til der, hvor beklagelsen over at Joakim Berg og co. ikke laver musik sammen mere, kommer snigende. En bittersød tanke, fordi gendannelsen af Kent inden uoverskueligt længe  blive en realitet. Og så ellers høre Love Antell-selvmordssangen her en gang til, fordi den med ringende guitarer og ung evigheds-melankoli er langt bedre end sin egen skygge…

Du går ner för gatorna som om du äger dom
Och inget alls kan skada dej
Runt natriumlampor en gloria av tusen watt
Som om inget alls kan skada dej
Men du vill kasta dej från tak
Och framför tågvagnar
Det kanske tröstar dej en stund
Att få vara för alltid ung
För alltid ung

Önska dej själv nånting medan du faller
Och innan du tar i gatan
För inget alls kommer skada dej
Men vem behöver mer, om du för alltid vet
Att inget alls nånsin kan skada dej?
Så vackert stjärnorna slår ner
När du blåst huvet med GHB
För dom som vill lämna alltihop
Brinner hellre upp än bleknar bort
För alltid ung

Stjärna där

Nu faller stjärnorna som regn
Under den svarta himmelen
Så fick du alla att se till slut
Hur en spotlight brinner ut
För alltid ung
Nu är du för evigt och för alltid ung
För alltid ung
Jag kommer alltid se dej så
För alltid ung

© Love Antell

En tanke om “Sverige, nu blunder din lyse nat”

  1. Ja, det nummer er meget smukt og rørende. Ligesom en ret stor del af hans andre numre. Totalt overset i Danmark. Desværre.

Skriv et svar