Over Sundet

thacdkarlek

Hvad gør man en fredag i marts, når det er blæsende gråvejr og vinter endnu ligger tungt over land? Man kunne måske stige på et tog, rasle sig langt bort. Tage over Sundet, til fremmede Sverige, til universitetsbyen Lund, ikke langt fra Turning Torso City. Der har Thåström i aften tourpremiere på Olympen, nær ved banegården. Hans nye album Kärlek Är För Dom tages i dag for første gang  hjem fra skivaffärer. Og derfor er der  koncert. Man har bygget en mægtig bro fra København for længe siden, henover det isgrå vand, hvor små biler kan køre, også mod Lund, med musik i kabiner. Derovre er vejene som sortere og mere rummelige end her. Showet starter præcis kl. 19.30, så der er ikke meget tid til at fare vild. Sverige er et tight land timewise. Måske derfor at Thåström elsker København. I aften vil de elske Thåström i Sydsverige. Og vi kan få være med.

SOM TÅG AF LÄNGTAN

Det är som långa tåg av längtan
massa människor som var med
långa tåg som aldrig väntar
upp för berget sen så ner

Vi hörde rälsen när den sjöng för oss
vi satt tysta och bara lät det va
ibland kunde vi känna smaken av smultron
ibland doften av hav

Det var som långa tåg av längtan
en del av oss fick aldrig nog
vi stanna till i städerna på natten
det var folk som skulle på

berättade sagor för varandra
om hur vi fallit ur en ängels kam
ibland kunde vi se ljusen från fyrton
genom rök o piss o damm

Det var som långa tåg av längtan
det var som långa tåg av längtan

Vi hade våra egna frekvenser
jag ville aldrig veta var vi var påväg
jag satt o såg hur regnet slog mot fönstret
å jag bara älskade att få va med

Det var som långa tåg av längtan
långa tåg av längtan
långa tåg av längtan
långa tåg av längtan

© Thåström

4 tanker om “Over Sundet”

  1. En fin koncert i Lund, de nye sange lød rigtig godt, og der var nogle skønne overraskelser fra det store bagkatalog … det ville være fantastisk med en koncert på Vesterbro 😉 – men vi må vel nøjes med et festival show til sommer

    Thåström
    Lund Olympen, SWE
    2009-03-13

    01 kort biografi med litet testamente (http://www.megaupload.com/?d=JP73F4F7)
    02 axel landquists park
    03 saker som hon gör (http://www.megaupload.com/?d=X99CW3QA)
    04 den druckne matrosens sång
    05 ungefär så här
    06 the haters
    07 över sundet
    08 långtbort
    09 kärlek är för dom
    10 fan fan fan
    11 ingen sjunger blues som jeffrey lee
    12 aldrig någonsin komma ner
    13 var e vargen
    14 alla vill till himlen
    15 om black jim
    e
    16 varför är du så tyst
    17 sönder boulevard
    18 främling överallt
    19 du ska vara president

  2. Dagens Nyheter giver karakteren 3. Nøglecitatet fra anmeldelsen er for mig:

    Jag har ofta tyckt synd om Thåström och upplevt honom som ett offer för en mytbildning som förlorat alla proportioner. Alla som investerade något i punken och som sedan inte höll måttet; som i slutändan valde reklambyrån, radhuset, det trista äktenskapet eller Sportextra på teve, de har alla gett Thåström uppdraget att bära deras värdighet på hans axlar. Det kan ju inte vara rimligt. Ulf Lundell ber om det, han vill ha männens beundran, men Thåström verkar så obekväm. Han vill inte ha kärlek, han vill bara göra sin grej.

    Se hele anmeldelsen her. Joakim Thåström er dygtig, og det nye album lyder i mine øren allerede som et fornuftigt værk, men han er “bare” en sanger og sangskriver. Mon det er vores alle sammens krav om integritet og hvad deraf følger, der også holder C.V. Jørgensen fanget?

  3. 1888, det der har ikke meget på sig. Ilden er ikke forsvundet, selvom tempoet er sat ned. Kärlek Är För Dom forekommer umiddelbart at ligge mellem seneste soloudspil og så Sällskapet’s nordeuropæiske rejseplade. Samme suggestive stemning som der, samme rastløse skurren. Og så dén stemme.

    Her en anmeldelse fra Sydsvenska Dagbladet:

    Kärlek är för dom
    Av Anders Jaderup
    ARTIST: Thåström
    SKIVBOLAG: Universal
    UTKOM ÅR: 2009

    Förra gången den svenska ekonomin var i fritt fall, under första halvan av nittiotalet, drog Joakim Thåström till Amsterdam för att spela industrirock med Peace Love and Pitbulls.

    Istället var det Ulf Lundell som skarpast fångade lågkonjunktursstämningen på nedtonade albumet “Xavante”, framförallt i låten “Gruva” där han såg ett sargat land med ökande främlingsfientlighet och folk med “Absolut Arbetslös” på t-tröjorna.

    På “Kärlek är för dom” sjunger Thåström aldrig om finanskriser och varselvågor, texterna är av privat karaktär och första låten är talande nog en kort självbiografi. Ändå gör den dova atmosfären och de törnade melodierna att skivan kan fungera som en stöttande axel i en tid då vi – enligt en ekonomikrönikor på landets största morgontidning – bör passa på att spara medan vi har jobbet kvar.

    Musikaliskt är albumet klart mer spännande än föregångaren, “Skebokvarnsv. 209”, där Thåström slog in på det mer stillsamma spåret. Den gången kändes balladerna lite daterade – som vykort från en tid då det gick att kalla sig rockpoet utan att framstå som en total anakronism – men på “Kärlek är för dom” är den snart femtiotvåårige sångaren i fas med tiden igen. Flera av låtarna förs fram av samma suggestiva och undertryckta mässande som på skivan med Sällskapet, sidoprojektet som Thåström har med Pelle Ossler och Niklas Hellberg, och låtar som “Långa tåg av längtan” och “Axel Landquists park” är olycksbådande, närmast hotfulla.

    Pelle Ossler bidrar med skeva gitarreffekter även här medan Conny Nimmersjös akustiska plockande är det enda som behövs i “Den druckne matrosens sång”, en outsäglig sorglig Dan Andersson-bearbetning som i Thåströms samlade diskografi blir till en fristående fortsättning på “Märk hur vår skugga”. Skillnaden är bara – vilket man märker om man spelar Imperiets klassiska Bellmantolkning och “Den druckne matrosens sång” efter varandra – att Thåström sjunger bättre idag än på åttiotalet, mindre teatralt.

    Men frågan är ändå om inte den raspigaste och mest gripande sånginsatsen finns i stillsamt vaggande “Över sundet”, en öppenhjärtig hälsning till en före detta flickvän som möjligen kan vara Regina Lund.

    Allt det, tillsammans med klockspelspyntade The Bad Seeds-hymnen “Långtbort” och det Anna Ternheim-gästade titelspåret, gör mig övertygad om att Thåström aldrig gjort en bättre soloskiva.

    Bästa spår: Över sundet

    Lyssna också på:
    Ulf Lundell: Xavante (1994)
    Sällskapet: Sällskapet (2007)
    Ossler: Ett brus (2008)

  4. (…) så här på ålderns höst, när tempot sjunkit och elen försvunnit, närmar sig Thåström ibland något som mer påminner om trötta parodier på Ulf Lundell.

    Iflg. Svenska Dagbladet – lyder ikke rart.

Skriv et svar